Paradigmskifte

Eslövs Universitet

Universitas Esloviensis

 

Högskolan för perifer gentrifiering och aggressiv forskning

Paradigmskifte

 

Dagens Nyheter, november 2008

 

 

I sin DN-artikel den 4/11 anade Kay Glans ett ”paradigmskifte” där vänstern har fått chans att börja skriva på en ny berättelse. Jag tror han kan ha rätt – men av fel skäl. Det är ett missförstånd att vänstern skulle ha ”vunnit” den ideologiska striden för att pendeln svänger från marknad till stat. När staterna nu griper in i de globala finanssystemen är det ju inte för att krossa kapitalismen. Utan för att rädda den.

Den stora frågan är förstås hur länge staten ska få behålla den uppgiften. Svaret är förmodligen: så länge det saknas alternativ. Kay Glans tycks oroa sig för att suget efter alternativ till den ”kapitalistiska demokratin” ska urarta i ”nationell socialism” (det vill säga högerpopulism). Den retoriska motsättningen mellan socialism och demokrati är förstås en avsiktlig provokation. Låt oss alltså prata demokrati.

Visst är det fullt möjligt att det vi nu ser är början till slutet för den nyliberala globaliseringen. Men man ska i så fall ha klart för sig att det främsta skälet till globaliseringens sviktande popularitet är just dess enorma demokratiska underskott. Globaliseringen är i första hand ett handels- och finansprojekt, med de utopiska kulturella visionerna som tjusiga kulisser för ett politiskt tomrum.

För vänsterns del har den betytt att man har tappat initiativet i sin kärnfråga: demokratin. Kanske, kanske finns det nu en chans att ta tillbaka det. Ska man dra någon lärdom av finanskrisen är det nämligen att den politiska demokratin är omöjlig att skilja från den ekonomiska. Kravet på demokratisk kontroll över ekonomin är själva hjärtat i det socialistiska arvet, men har slarvats bort i den postmoderna identitetspolitik som varit vänsterns tröst under den nyliberala restaurationen.

Att hitta tillbaka till de idéerna borde vara vänsterns stora möjlighet just nu. De senaste månaderna har Europa upplevt en marxistisk renässans som så sent som i somras skulle ha verkat fullständigt osannolik. Från Berlin rapporteras om slutsålda upplagor av ”Kapitalet”, och nyliberala flaggskeppet Economist citerar häpet den tyske finansministerns uttalanden om att Marx analys nog ”inte var så tokig”.

Här i Sverige kom den utmärkta tidskriften Fronesis ut med ett nummer om ”Marx ekonomikritik” just när finanskrisen briserade, en händelse som ser ut som en tanke. För alla som har trott att den marxistiska ekonomin var ”vederlagd” är det nödvändig läsning. Tjugofem år utan Marx, skriver redaktören Daniel Ankarloo, har gjort vänstern politiskt impotent.

Nog är det så. Vägen är lång, men utan tvivel vore det ett ”paradigmskifte” om vänstern på nytt vågade hävda att ägande och marknad faktiskt inte har något med demokrati att göra. Vem vet, om några år kanske begreppet ”kapitalistisk demokrati” kan avfärdas som bara ännu en av dessa postmoderna paradoxer.