Axess och skönheten

Eslövs Universitet

Universitas Esloviensis

 

Högskolan för perifer gentrifiering och aggressiv forskning

Axess och skönheten

 

Dagens Nyheter okt 2008

 

 

 

Nya numret av Axess liknar något man helst inte vill bli sedd med på stan. Med en avklädd nymf på omslaget och titeln ”Skönhetens tabu” känns det som – jag vet inte vad? En tidskrift för frimurare kanske.

 

Och fan vet om det inte är just vad det är. I ett femtonsidigt temablock riktar tidningen sin bannbulla mot den moraliskt och kulturellt degenererade nutidskonsten. Den katolske filosofiprofessorn Roger Scruton förfäras av hur den samtida kulturens ”vanhelganden” hindrar oss att ”betrakta världen med vördnad”. I samma hysteriska tonläge pläderar den ärkekonservative konstkritikern Roger Kimball för en återgång till ”det förflutnas stora förebilder”. Säga vad man vill om Axess, men den har hittat sin nisch. Maken till reaktionärt snömos har knappast stått att läsa i svensk press sedan Sven Stolpe härjade som värst.

 

Och det är synd på en väsentlig diskussion. För egentligen har ju Kimball en poäng när han skriver att ”avantgardet har fallit offer för sin egen framgång”. Den danska konstvetaren Merete Sanderhoff är inne på samma spår i numrets mest läsvärda text, som med lågmäld precision går på tvärs mot numrets alarmistiska utgångspunkter. ”Skönheten har aldrig varit borta” skriver hon. Den är inte längre teoretiskt normbildande, men det är en annan sak.

 

Sådana distinktioner är viktiga. Att diskutera samtidskonstens brist på pluralism och det konceptuella konstbegreppets begränsningar är nödvändigt. Men för att göra det måste man veta vad man talar om.